OCL - Organisation Communiste Libertaire

Accueil du site > 1. OCL : Qui sommes nous ? What we stand for ? ¿ Quiénes somos ? Vilka (...) > Vilka är vi ? > Vilka är vi ?

Vilka är vi ?

samedi 11 septembre 2010, par OCLibertaire

Kapitalismen behärskar idag världen mer än någonsin tidigare. Detta ekonomiska system har under hela det tjugonde århundrandet tydligt visat sin oförmåga att avskaffa social och ekonomisk orättvisa, fattigdom och rovdrift på människor och natur. Kapitalismen har tvärtom hämtat näring ur dessa missförhållanden och bidrar själv till att skapa nya : krig, massakrer, hungersnöd har mångfaldigats på vår planet. År av kolonialism och ny-kolonialism har skyndat på plundringen av Syds tillgångar och hela befolkningar har utrotats i samma takt. En teknologisk utveckling ägnad att öka profiter har inneburit en långsam men obeveklig förstörelse av planetens ekosystem. Överallt ser vi hur en välbärgad minoritet i borgarklassens tjänst, till ett lågt pris, köper arméer av utsatta arbetare som är tvingade till geografisk rörlighet och ständigt hotade av arbetslöshet – ett problem som hela tiden blir mer pressande. Detta kapitalistiska system vill vi avskaffa. I motsats till vad dess förespråkare, oavsett vilket politiskt läger de kommer ifrån, vill få oss att tro, är det kapitalistiska systemet varken evigt eller den bästa av alla världar.

Vi är kommunister …

Vi kämpar för ett samhälle där produktionsmedlen och utbytet av varor och tjänster inte styrs av de ”legala” ägarna eller av statens byråkrater. Vi kämpar för ett samhälle som styrs direkt av de människor som i första hand är berörda, det vill säga de människor som producerar varorna och tjänsterna. Detta innebär ett system som styrs av basförsamlingar på gräsrotsnivå i fabriksråd och rådsförsamlingar i stadsdelar, byar, städer och regioner. Ett system som bärs upp av dem som bor och arbetar där. De har på så vis möjlighet att fritt organisera sig och att besluta om produktionens omfattning, kvalitet och användning. Vi vill ha ett samhälle där den grundläggande principen ska vara ”Från var och en efter förmåga, till var och en efter behov” : ett ekonomiskt sett kommunistiskt samhälle utan klasser och utan stat. Partiers och fackföreningars roll i denna nya organisation för produktion och fördelningspolitik får inte vara styrande ; de får bara ge synpunkter och förslag till rådsförsamlingarna. I denna nya organisation är alla former av permanent delegerad makt bannlyst, vare sig det handlar om partier med ledarambitioner, parlament eller statliga institutioner. Makten måste vila på direkta mandat, som i varje ögonblick kan återkallas, och bäras upp av de proletärernas fria självförvaltning.Hur den frihetliga kommunismen ska organiseras i detalj kan inte bestämmas i förväg. Hur den utformas beror på den allmänna situationen och på särskilda omständigheter som lokala kulturella faktorer, möjligheter och önskemål. Men den frihetliga kommunismen är ändock inte en vag utopi. Revolternas och revolutionsförsökens historia förser oss med många exempel på konkreta tillämpningar av vårt revolutionära anarkistiska projekt anpassat till de omständigheter som varit rådande under en viss tidsepok eller en viss plats. Några exempel är : Pariskommunen, sovjeterna i Ryssland 1917, Makhnoviströrelsens uppror i Ukraina 1918 till 1921, kollektiviseringen i Spanien 1936, arbetarråden i Ungern 1956 osv.Vårt frihetliga kommunistiska projekt är motsatsen till den ”statskommunism” som länge dominerat Östeuropa. Den senare har brakat samman och vi kan bara glädjas åt det. I mer än fyrtio år har den frihetliga rörelsen anklagat dessa så kallade kommunistiska länder för att vara blodiga diktaturer, som praktiserade en statskapitalism som ersatt den klassiska privata äganderätten med ett system där en byråkratisk klass, för egen räkning, hade makten över produktion och handel.Den socialdemokratiska modellen, som syftar till att förverkliga socialismen genom en följd av reformer och att erövra statsmakten genom allmänna val, har körts över av det allsmäktiga kapitalistiska systemet, som ömsom förlitar sig på förtryck och ömsom på integration och anpassning. Det var länge sedan ”socialisterna” avstod att kämpa för ett samhälle som är jämlikt och fritt från utplundring.

… och frihetliga

Det förtryck som vi vill avskaffa begränsar sig inte till en strikt ekonomisk sfär. Det handlar om alla maktrelationer. Vi verkar för ett samhälle som är frihetligt på det politiska planet och helt utan förtryck av något slag. Vi är emot all slags uniformering (oavsett om det gäller levnadssätt, kulturer, produktion och konsumtion) som tvingats på oss av den kapitalistiska utvecklingen.Vi verkar för nya relationer mellan kvinnor och män. Relationer där värderandet av virilitet och underkastelse inte längre har någon plats. Ett klasslöst samhälle leder inte nödvändigtvis till att patriarkatet (ett system för mäns makt över kvinnor) försvinner. Här behövs en särskild kamp därför att patriarkala strukturer genomsyrar alla klasser och existerade före kapitalismen. Kampen mot patriarkatet syftar till att dekonstruera begrepp som ’manlighet’ och ’kvinnlighet’ så som de tvingats fram och utformats i alla tidigare samhällen. Det betyder att vi måste återerövra vår personliga identitet : Vi måste vägra att förknippa vårt kön med en viss social status. Vi måste också vägra att låta de rådande normerna (heterosexualitet, monogami, …) oreflekterat bli en del av våra livsmönster. Vi vill fritt uppleva våra kroppar och våra begär.Vi vill ha ett samhälle där arbete är en mänsklig aktivitet fördelad efter de behov som vi gemensamt och fritt har beslutat om. Så är det inte nu. Nu har vi ett löneslaveri uppbyggt för att producera vad som helst som går att sälja och som kapitalisterna kan göra vinster på. Vi måste göra upp med alla ”gamla föreställningar” som till exempel nödvändigheten av ekonomisk tillväxt, av ständigt ökad produktion och av”ekonomins” dominans. Många socialistiska rörelser har knutit kommunismens möjligheter till skapandet av ett överflöd. Men tillväxtens ideologi, den ekonomiska och den demografiska, är en återvändsgränd. Den förstärker bara ojämlikheten mellan människor och försämrar livskvaliteten. Vår planets resurser tillåter inte att hela världens befolkning får tillgång till samma konsumtionsmönster som den välbärgade befolkningen i de rika länderna.De lokala alternativ för produktion och konsumtion, som människor försöker utveckla här och var, förefaller oss att visa på behovet att kollektivt återta det livsutrymme som alltmer begränsas av det nu rådande produktivistiska systemet. Naturligtvis är möjligheterna för dessa alternativ, att åstadkomma verklig förändringar av våra liv, begränsade så länge det inte existerar en global kamp mot systemet och ett gemensamt politiskt projekt. Då vårt politiska projekt till dels har vuxit fram historiskt tillsammans med och i de sociala rörelsernas centrum, i deras uppror och försök att skapa rättvisa och jämlika samhällen, så upplever vi att det är inom dessa rörelser vi måste fortsätta vår kamp. En kamp som också kan innebära att vi måste motverka sådana idéer och tendenser inom dem som återskapar en gammal, eller skapar en ny, maktordning grundad på förtryck. Det är i motsättningarna och i samhällets aktuella konflikter som rötterna till en annan social organisation dyker upp och ibland spontant tar form i vissa situationer. Vi anser att det är för att människor är ”i rörelse” i försök att bryta med de rådande systemen som de blir bärare av sådana idéer och en sådan praktik som bäst överensstämmer med våra mål.


Suivre la vie du site RSS 2.0 | Plan du site | Espace privé | SPIP | squelette